Eftersom svärmor (världens bästa!) bjöd mig och Markus på biljetterna fick jag se min stora hjälte Alice Cooper live i Örnsköldsvik Och jag är helt överlycklig! Alice var underbar… Fast gubben är 60 år har han sån energi och utstrålning att det är rent otroligt. Och hans röst håller fortfarande, det lät hur bra som helst.
Och självklart hade han en ordentlig scenshow. Ingen giljotin som förr, men han hängde sig själv iförd tvångströja Och dödade ett spädbarn. Av plast iofs, men ändå.
Självklart stod vi längst fram, fast en bra bit ut på kanten. Och shit vad han kastade ut grejer från scenen! Under Billion Dollar Babies kastade han ut pärlhalsband, sen började han strö låtsaspengar från en värja också. Och gitarristen skickade iväg plektrum på löpande band också. Ann-Kristin (Markus mamma) var sååå nära att fånga en av trumpinnarna som trummisen slängde iväg på slutet, men missade med en hårsmån!
Han avslutade med Poison och Elected som extranummer, klart bra val. Poison är ju hans kändaste låt så jag tror det var många som stod och bara väntade på den. Roligast var alldeles i slutet av Elected när det kom in ett gäng människor med plakat på scenen där det stod “Vote Alice”, “He doesn’t care” och “A troubled man for troubled times” Skulle klart rösta på honom om jag var amerikan.

En grej som imponerade på mig var att spelningen började i tid! Det har aldrig hänt mig förut, alla band är alltid minst 10 min försenade, men inte Alice. Prick kl 22.00 drog det igång, enligt schemat.
Sämst var nog att det var rätt lite publik ändå, arenan var bara drygt halvfull. Och att ölen kostade 60 spänn flaskan! Jesus!

Innan Alice såg vi Thin Lizzy också, och dom är ju inte helt kassa om man säger så. Jag såg dom på Sweden Rock förra året och då var det ju klart coolare iom att det var festival med stor publik och utomhus, men dom var riktigt riktigt bra nu också.

Kvällens glada överraskning var H.E.A.T. Hade aldrig hört talas om dom förut, men nu har jag ett nytt svenskt band att hålla koll på. Det var mycket 80-talshårdrock över låtarna, typ Whitesnake som jag gillar skarpt, och sångaren hade en fantastisk röst.
Som extranummer drog dom Modo-låten iförda hockeytröjor Rätt kul.

Jag och Markusen inne på Arenan. Och ja, jag gillar skitiga rockkillar

Jag har varit på vernissage
Min (före detta) klasskompis Linda har utställning på Galleri1 här i Skellefteå i sommar, och jag och Markus var på invigningen. Förutom konstverken bjöd hon på mormorssaft och syltkakor *mums*
Det var min första vernissage så det var riktigt kul Och det fick mig att börja tänka lite ang. min egen konst och vad jag ska göra av den.

Trots att jag har ritat större delen av mitt liv är jag fortfarand en nybörjare inom “konstvärlden”. Jag har alltid suttit hemma och ritat bara för mig själv och kanske mina vänner och släktingar, jag har aldrig gått nån konstskola eller ens försökt nå ut till omvärlden och marknadsföra mig.
Det var först när jag började KY-utbildningen som jag just gått ut som jag började inse att jag faktiskt skulle kunna göra nåt av det här.
Jag gick den utbildningen mest för att lära mig göra hemsidor, men vi fick ju även lära oss hur man gör vektorbilder och ritar i Photoshop. Och det jag verkligen vill göra, mer än nånting annat, är illustrera. Jag måste bara bli bättre på att visa upp mig. Jag är alldeles för bra på att hålla mig instängd Det säger ju sig självt att man inte får några jobb om ingen vet att man finns.

ATT GÖRA:

1. Rita fler teckningar/bilder i olika tekniker och med olika motiv. Har för många hundar gjorda med färgpennor och för lite vektorbilder och människor.
2. Göra en snygg och stilren portfolio - helst en showreel i Flash. Min grafiksida är alldeles för oprofessionell och plottrig.
3. Ta reda på vilka företag/personer/etc. som kan tänkas vilja ha något med en illustratör att göra.
4. Skicka mail med portfolio + cv till typ alla som dyker på på punkt 3.

Vi börjar där Sen får vi se vad som händer.

Har tagit lite nya foton på Flamma Tyvärr tänkte jag inte på att dra undan glasrutan så det speglas en massa i rutan *suck* Tur jag inte är fotograf till yrket…

Närbild på skönheten <3

Hänger och dinglar i terrariet.

Ännu mera av terrariet syns.
Det är jag som har målat insidan… och det är ok att skratta Jag vet att det ser slarvigt ut, jag hade bråttom när jag gjorde det.

Gissa vart jag ska!? Jag ska se ALICE COOPER i Örnsköldsvik Whee!

Tack vare världens bästa svärmor som betalar biljetter åt både mig och Markus! Hon ska med själv dessutom
Jag har velat se Alice sen jag var typ 14, och nu ska det äntligen bli av! Jag håller redan på längta ihjäl mig…

Ok, det här kommer bli ett gnäll-inlägg men det skiter jag i. Jag måste få säga det här.

Jag är så otroligt less på den här hårlöshet-hysterin. Kvinnor (och i viss mån män också) ska inte ha ett enda hårstrå någonstans på kroppen - utom på huvudet, där det helst ska finnas massor av det. I mina öron låter det helsjukt!
Vi är däggdjur, och ett av de vanligaste kännetecknen för däggdjur är just att dom har päls. Hos människan har visserligen pälsen blivit glesare och tunnare, men den finns fortfarande där. Det är helt naturligt att vi är håriga m.a.o.
En normal kvinna har tunn, i princip osynlig behåring över hela kroppen utom på handflatorna och fotsulorna. På armar, ben, hjässa och könsorgan är behåringen i regel betydligt grövre och tätare. Vi har även grövre behåring ovanför ögonen (ögonbryn) för att förstärka miner och ansiktsuttryck.
Men världen låter oss inte vara naturliga tyvärr, det verkar som något av det mest obscena och motbjudande du kan göra idag är att se ut precis som en vanlig människa. Och jag börjar bli hjärtligt trött på det.

Jag tycker inte det finns något fult eller motbjudande med kroppsbehåring över huvudtaget.
Håriga ben, ryggar, magar, ansikten etc. är bara naturligt och i vissa fall rent av vackert och sexigt. Även om du är kvinna. Ja, det är sant. Jag tycker faktiskt så.

Jag har en massa långa, ljusa hårstrån på låren. Dom syns mest i motljus eller när jag är blöt, är otroligt mjuka och det kittlas lite i handen när jag stryker över dem. Jag gillar mina håriga lår, dom är välformade och vackra i mina ögon.
Men enligt våra skönhetsideal måste jag raka dem. De där hemska håren SYNS JU! Herregud, jag kan ju inte åka och bada och se ut som chewbacca heller!
Helt ärligt - jag är hellre Chewbacca än slösar massa tid och energi på att raka bort alla “generande” hår. Dels för att jag inte tycker det är det minsta fult eller äckligt, dels för att det känns så löjligt.
Då satsar jag hellre på smink och smycken, som också är onödigt i och för sig - men smink och smycken är i alla fall roligt. Lite som att pynta sig själv, man lägger till saker bara för att det är kul. Man tar inte bort något som faktiskt sitter på kroppen av en anledning.
Och smink och smycken är valfria, ingen hackar på nån som väljer att inte hänga på sig silverkedjor och smeta på ögonskugga. Men fan ta dig om du inte noppar ögonbrynen som du ska!

Jag önskar jag kunde sluta raka, plocka och ansa. Jag hatar det av hela mitt hjärta. Tänk om jag aldrig mer behövde raka benen eller bikinilinjen! Vilken dröm!

Dom få gånger jag ser en kvinna på stan med orakade ben eller mustasch blir jag helt överlycklig och tycker det är supercoolt att den där tjejen vågar göra som hon vill och inte bryr sig vad folk tycker. Jag önskar jag hade tillräckligt med självförtroende för att vara likadan.
Men jag är alldeles för bräcklig för det. Jag klarar knappt av folk som det är, och att dessutom våga visa sig hårig (= ful, äcklig och konstig) vore mer än mitt stackars psyke skulle tåla. Jag skulle inte kunna hantera blickarna och de eventuella glåporden. Men åh vad jag önskar att jag hade den styrkan!

Nånstans förstår jag dom som vill raka ben, underliv, armhålor etc.
Det är väl som att klippa håret - man vill göra sig fin helt enkelt.
Men det som stör mig är att det inte är frivilligt. Jag kan inte välja att inte raka mig, såvida jag inte är beredd att ta konsekvenserna. Det är DET som är det jobbiga, för jag vill verkligen inte hålla på så här.

Så jag fortsätter raka och ansa, allt för att vara omvärlden till lags.
Hoppas ni är nöjda nu. Att mina släta armhålor och välplockade ögonbryn är till belåtenhet.
Men en dag kommer jag kasta rakhyveln i soporna, jag ska gå ut på stan med gorillaben och kort kjol och ge fingret åt alla som rynkar på näsan åt mig. Så de så